ingenstil

 








Hittades i en hink med murbruk av en dam som lämnade in mig till SOS där jag bodde tills jag var cirka ett halvår. En tjej från Sverige kom ner och jobbade, jag fastnade för henne och hon för mig. Hon lät mig sova i hennes säng på natten, även att jag hade det bra med mina kompisar i hundgården. Det enda som var annorlunda var att jag inte kunde kissa direkt på marken. Då fick hon springa ut med mig. Varje morgon släppte hon ut mig till mina vänner igen och hjälpte alla på gården att ge de andra hundarna mat och promenader och lek. Efter jag haft sju underbara veckor med min nya matte skulle hon åka hem. Jag fick följa med. Massa veterinärbesiktningar väntade. Chipmärkning och kontroller likaså. Sen skulle jag flyga för första gången. Fick sitta i mattes knä och i en liten väska på golvet när flygvärdinnorna sa åt henne att jag inte fick vara utanför väskan. När jag kom fram till Landvetter väntade tull. Det var en enkel match för mig. Inga problem med mitt pass och min charm. Utanför tullen väntade två nya personer, en till matte och en husse. Detta var himmelriket! Jag sov hela bilresan. Efter några timmar var jag framme i mitt nya hem och hade även fått en ny bror. Han var lite läskig i början för han var inte som mina gamla vanliga spanska kompisar. Senare blev vi vänner.
Jag är otroligt tacksam för varje dag jag har i Sverige och blir bortskämd med massa kärlek till bara bara mig.
Utan SOS hade jag nog inte levt idag.

/Joey 4, kanske 5 år gammal


Ville bara med det här säga att man inte kan dra alla organisationer som handskas med hundar över en kant. Alla är inte som den ni fick se i Uppdrag Granskning.